Come together.

Det är något väldigt fint och mäktigt med den amerikanske Grammy-galan, något som svenska galor aldrig har lyckats nå. Under en kväll enades Justin Bieber, Arcade Fire och Janelle Monáe på samma scen som Bob Dylan, Barbra Streisand och Mick Jagger.

Hade det inte varit fint om vi hade kunnat göra så i Sverige också? Om mainstream hade slutat skälla på indie för att vara elitistiskt, om indie hade slutat skälla på mainstream för att vara smaklöst. Istället för alla dessa nischade galor med låg budget och ofta lidande produktioner, så skulle vi kunna slå ihop alla galor till EN STOR, där det även finns utrymme för att hylla de artister som är en viktig del av Sveriges musikliv utan att vara aktiva. Gårdagens schlagerartister har en vana att gå hela varvet runt och till sist bli kreddiga - jag tippar på att Siwan och Lill-Babs uppskattas av fler unga än man skulle kunna ana.

Så hur skulle en svensk lineup kunna se ut, om man jämför med den amerikanska? Såhär kanske:

Robyn
Bo Kaspers Orkester
Eric Saade
Pernilla Andersson
Tove Styrke
Ulf Lundell
Lisa Nilsson
Dungen
Adam Tensta
Helen Sjöholm
September
Kent

Kan inte svensk musikindustri lägga all konkurrens åt sidan och gemensamt fixa det här? Jag tror alla hade tjänat på det i längden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0