It's gonna work out fine.
Det är fortfarande en månad kvar tills jag får veta om jag har kommit på journalistprogrammet eller inte.
Mitt hjärta kommer inte tåla det här. Det känns den där stunden efter man har skickat ett sms till någon man tycker om och väntar på ett svar. Men oftast får man svar på fem minuter. Jag behöver vänta i nästan 30 dagar till på ett besked. Gud, Allah, Buddha, Superman, ge mig styrka.
(Karriärist, javisst.)
Mitt hjärta kommer inte tåla det här. Det känns den där stunden efter man har skickat ett sms till någon man tycker om och väntar på ett svar. Men oftast får man svar på fem minuter. Jag behöver vänta i nästan 30 dagar till på ett besked. Gud, Allah, Buddha, Superman, ge mig styrka.
(Karriärist, javisst.)
Vampires are alive.
Jag såg Twilight för första gången häromdagen.
Tror att det var första gången jag någonsin såg en film och aktivt störde mig på hur dåligt sminket var.
Nåväl. Den får en tvåa (av fem).
Tror att det var första gången jag någonsin såg en film och aktivt störde mig på hur dåligt sminket var.
Nåväl. Den får en tvåa (av fem).
I think that people are the greatest fun.
Just det, jag har en blogg. Uppdatering!
Jag har sett The Ark live för första (och antagligen) sista gången i mitt liv. För att citera en av deras egna låtar: "I don't have words to say how much I think I owe you."
Kärleken slog ner som en blixt, och försvann lika fort. Jag tyckte om honom, han tyckte om mig. Och det kändes ju lite konstigt sådär. Kanske var det därför jag sa "it ain't me babe", men tack och lov sa han samma sak till mig. Annars hade det ju kunnat bli jobbigt när vi möttes i skolan, vi gick trots allt i samma kurs. (Det blev jobbigt. Man säger att man är vänner - men man sätter sig aldrig bredvid varandra på spårvagnen eller bussen. Man stannar inte och pratar med varandra, man hälsar bara artigt. Tyvärr, för när man säger det där med att vara vänner så menar man det.)
På onsdag ska jag göra antagningsprovet till journalistprogrammet i Göteborg. Åh, vad jag hoppas att det går bra. Det känns lite som att allt mitt slit i skolan (för att faktiskt lära mig - inte för att få bra betyg!) har lett upp till just det ögonblicket. För om det är en sak jag är säker på här i livet så är det att jag vill bli journalist. Nåväl, inte för att en journalistutbildning är ett måste för att bli journalist. Men jag älskar att plugga också, så det vore roligt att få hålla på med det i tre år till, minst. För att vara säker på att ens komma i tid och hitta dit så går jag upp klockan fem på morgonen. (Rimligt straff för koppartjuvar som försenar halva regionens tågtrafik: alla resenärer som har blivit försenade får kittla de skyldiga i samma tid som tågen var försenade.)
Just det, jag är lycklig. Faktiskt helt fucking överlycklig. Mitt liv är bra. Det känns bra.
Nu ska jag beställa vad som kan vara världens snyggaste t-shirt. Det får kompensera för att jag inte åker till Hultsfred och ser mitt favoritbandihelavärlden Hurts.
Jag har sett The Ark live för första (och antagligen) sista gången i mitt liv. För att citera en av deras egna låtar: "I don't have words to say how much I think I owe you."
Kärleken slog ner som en blixt, och försvann lika fort. Jag tyckte om honom, han tyckte om mig. Och det kändes ju lite konstigt sådär. Kanske var det därför jag sa "it ain't me babe", men tack och lov sa han samma sak till mig. Annars hade det ju kunnat bli jobbigt när vi möttes i skolan, vi gick trots allt i samma kurs. (Det blev jobbigt. Man säger att man är vänner - men man sätter sig aldrig bredvid varandra på spårvagnen eller bussen. Man stannar inte och pratar med varandra, man hälsar bara artigt. Tyvärr, för när man säger det där med att vara vänner så menar man det.)
På onsdag ska jag göra antagningsprovet till journalistprogrammet i Göteborg. Åh, vad jag hoppas att det går bra. Det känns lite som att allt mitt slit i skolan (för att faktiskt lära mig - inte för att få bra betyg!) har lett upp till just det ögonblicket. För om det är en sak jag är säker på här i livet så är det att jag vill bli journalist. Nåväl, inte för att en journalistutbildning är ett måste för att bli journalist. Men jag älskar att plugga också, så det vore roligt att få hålla på med det i tre år till, minst. För att vara säker på att ens komma i tid och hitta dit så går jag upp klockan fem på morgonen. (Rimligt straff för koppartjuvar som försenar halva regionens tågtrafik: alla resenärer som har blivit försenade får kittla de skyldiga i samma tid som tågen var försenade.)
Just det, jag är lycklig. Faktiskt helt fucking överlycklig. Mitt liv är bra. Det känns bra.
Nu ska jag beställa vad som kan vara världens snyggaste t-shirt. Det får kompensera för att jag inte åker till Hultsfred och ser mitt favoritbandihelavärlden Hurts.
