stressfulthinking

Förlåt, dåligt uppdaterat, etc etc.

Sanningen är den att man är upptagen i stora drag i livet ibland. Är man upptagen borde man egentligen blogga om vad man är upptagen med, så att man faktiskt minns det i efterhand. Men man har lite dålig självdisciplin ibland.

Vem bestämde för övrigt att svenskans obestämda pronomen skulle heta "man"? Engelskan är vettig nog att använda "one", men vi utgår självklart från ett kön. Jag ska börja säga "en" istället. En kan ju alltid försöka.

När vi står ungefär tusen personer samtidigt och skanderar "De jävlarna ska skjutas!", just där och då är jag för dödsstraff mot våldtäktsmän.

(Annars tycker jag att det räcker med kemisk kastrering.)

Ni vet hur det är när man först hör en låt och tycker att den inte är något för mig? Man kan höra att andra hör något speciellt där, men det är absolut inget för ens egen smak. Men efter att en tid har passerat, och man har hunnit lyssna på låten ett antal gånger, så upptäcker man helt plötsligt att man gillar ju låten och gärna lyssnar på den. Efter att ha lyssnat på den ytterligare ett tag så kan man inte sluta, och man undrar hur man någonsin kunde avfärda den till att börja med.

Så är det för mig just nu. Fast med den lilla, lilla detaljen att det är en kille och inte en låt det handlar om.

Undrar hur det här ska gå.

Vi är alla överens om att det här är årets enda bra låt bästa låt i Melodifestivalen, eller hur?




Bra det.